Just när ni trodde att den här bloggen låg nere....

... då pluppar fröken Blunder upp igen, med fler tankar än vad hon egentligen orka bry sig lilla huvud med...!! Jag vet, jag är en väldigt sporadisk bloggerska, men det skiter jag i. Det är min blogg, så jag bestämmer. Ganska skönt nu, att i alla fall ha kontroll över den här bloggen, när det är så mycket som spelar in i mitt liv, som gör att jag inte kan ta den där vägen jag vill just nu. Jag är kass på att orientera, så varför inte låta mig få åka på den där spikraka vägen i stället? Måste jag åka på de där kringelikrok-vägarna, med stora tjälskott i marken som gör att jag måste vända, backa tillbaka, ta nya tag, hitta en ny väg som är minst lika brokig som den förra? Förstöra mitt fordon längst vägen, bara för att jag kör på törn på törn på törn. Nej, jag börjar tröttna på det här. Jag vill bara hitta ett mysigt rastställe, där jag kan sätta mig ner med min karta och försöka finna vägen hem. Hem, ditt mitt hjärta finns, min trygghet, min glädje... Var är jag på väg?!

Spännande, vi får se var den här vägen är på väg.

Va rädd om dig, och var rädd om varandra. Ge alla en rejäl kram, kanske någon verkligen behöver den och lider i det tysta?

Love!